Griniga pappan

Jag tillhör ett utdöende släkte. Jag vårdar mina vinylskivor med samma slags rörande ömhet som sportfånen vars pokaler från diverse skolturneringar skiner bakom glasdörrarna i vitrinskåpet. Skiner mer än dopsilvret. Jag inbillar mig kanske att jag genom mitt stora intresse för musik är en mästare i alla slags musikfrågesporter. Jag brukar ju pulvrisera de andra lagen i ”På spåret” med mina kunskaper i ämnet musik. Men när barnen plockar fram nya digitala sällskapsspelet som kopplas till tv:n och får vardagsrummet att likna studion i ”Postkodlotteriet” upptäcker jag att musikalisk allmänbildning helt är ute och att mina kunskaper i rockens rötter är tämligen värdelösa. Inga frågor om Blind Willie McTell således, men väldigt väldigt många om nån finnig yngling som heter Sebastian. Jag har utvecklats till en sann frågesportsloser. Lika bra att ge upp.