Griniga pappan

Babyn är snäll. Oroväckande snäll, känns det som. Fem-sex veckor och nästan inga skrik alls. Hon bara gnyr lite. Jollrar. Men det kommer väl värre saker. Hon väntar bara på sin revansch. Ligger där och laddar. Jag tål inte barnskrik. Vem gör det förresten? Hörde om mamman som skaffat sig hörselskydd. Klokt, om ni frågar mig. Och kommer bäbben inte att skrika som en stucken gris nu så ger hon väl oss ett helvete i tonåren. Eller när hon är ännu åldre, som storasyrran som plötsligt är sur bara för att jag inte hade tid att parat i telefon när hon ringde mitt i jobbet. Dessa jävla telefoner, som det ska svaras i jämnt och ständigt. Vad är det för fel på röksignaler? De låter ju inte.